Hej bästa du!

Det finns vissa ord jag inte är förtjust i. Balans har varit ett av dem.
Balans – för mig har det låtit tråkigt och präktigt. Samma, samma, ordning och reda. Nej jag har tyckt mycket mer om förändring, äventyr och passion!

Men för en tid sedan insåg jag att jag behövde omvärdera min inställning till balans. Jag insåg också att det finns ett slags balans som inte är tråkig och enahanda – det finns dynamisk balans också. Och den är viktig.

För att må bra, behöver vi människor faktiskt ha balans. Mellan aktivitet och vila, mellan socialt umgänge och ensamtid. Mellan att ge ut och att ta in, mellan prestation och återhämtning. Och mellan en hel drös andra motsatser som gör livet värt att leva: äventyr och trygghet, varande och görande, ge kärlek och älskas.

De allra flesta som jag möter i mitt arbete som terapeut har obalans, på ett eller flera områden.

Det allra vanligaste är obalans mellan prestation och återhämtning, vilket inte är så konstigt. Vi lever i ett samhälle där prestation värderas högt. Vi ska leverera på jobbet, hinna färdigt innan klockan fem och helst beta av hela mejlhögen innan vi går hem. Och en AW måste man väl orka, innan man ska hem, handla mat och hjälpa barnen med matteläxan.
Och visst är det kul! Det är roligt att vara produktiv och få resultat.

Men tiden för återhämtning glöms ofta bort. Eller så hinns den helt enkelt inte med, eftersom vi hela tiden vill och måste göra så mycket mer.
Det här funkar ett tag. Men med tiden börjar vi ta stryk om vi inte gör plats för återhämtningen också.

Det vanligaste som händer vid den här typen av obalans är att vi blir långtidsstressade. Vi går omkring med ett permanent stresspåslag som gör oss lättirriterade eller oroliga. Vi kanske börjar gnissla tänder på nätterna, eller så får vi spänningshuvudvärk eller magkatarr. Vi blir så vana vid det där stresspåslaget att vi knappt märker att det är där. Men kroppen börjar signalera allt tydligare att det inte råder jämvikt i tillvaron.
Det är knappast förvånande att så många blir utbrända till slut.

Du kanske har märkt att du inte fått några inspirationsbrev från mig den senaste tiden. Det beror på att jag själv hade obalans, både mellan prestation och återhämtning och mellan att ge ut och ta in. Jag behövde en period av att hämta in nya klokskaper och insikter, och jag behövde återhämta mig, ägna tid åt stillhet och egenomsorg.
Men nu är jag tillbaka!

Oavsett hur din tillvaro ser ut, kan det vara klokt att se över var just du har obalanser. Även om det inte alltid är enkelt att rätta till dem, är det så värt det.

Om det är återhämtning du behöver kan du skapa den på många olika sätt. En dag när du skämmer bort dig själv kan göra underverk. En promenad i skogen likaså, och nu börjar ju höstfärgerna komma på träden. Att ta in allt det vackra är balsam för själen. Andra sätt är meditation och avslappningsövningar. Och sömn så klart.

Om din obalans handlar om att du ständigt finns till för andra kan du behöva balansera med egentid. Jag har ibland gått i kloster några dagar och varit i tystnad (jag är inte katolik, man är välkommen ändå). Det har varit ofantligt läkande för mig. Att låsa in sig i badrummet och ta ett långt bad är också ljuvligt. Ta med en god bok och öronproppar så att du inte hör om familjen står utanför och knackar på.

Att ta hand om dig själv är inte själviskt. Tvärtom, det är en livsnödvändighet – i ordets riktiga bemärkelse.

En balans du mår bra av önskar jag dig.
Kram,
Karin

Share This