Hej kritikmästare!
Ungarna smäller i ytterdörren och kommer inrusande i köket – med skorna på. En äcklig död groda som de har hittat någonstans ute landar farligt nära salladsskålen som du har ställt fram på köksbordet: ”Kolla mamma vad vi har hittat!” Det nystädade köksgolvet är fullt av smutsfläckar, grodan stinker och barnen sliter i varandra och i kylskåpsdörren för att hitta något att äta.
Kollegan gör allt bakvänt. Du ser hur hon går in på datorn och börjar skriva sitt pm, fastän du vet att hon inte ens har börjat researcha än. Hon har bokstavligen inte en siffra rätt.
Din älskling sitter nedsjunken i soffan framför tvn. Det är årsdagen sedan ni träffades men det tycks vara glömt. Inga presenter, ingen hummer som ligger på lur i kylskåpet. Din dröm om den romantiska överraskningen tycks vara långt borta.
Månadens inspirationsbrev heter ”Kommunicera utan kritik”. Är det alltså meningen att man ska kunna hantera de här situationerna utan att kritisera? Jaha men high five på den då – hur ska det gå till?
Det är faktiskt fullt möjligt. Men det behövs kanske ett lite annorlunda tänk än många är vana vid, så vi tar det lite från början.
I barndomen var kommunikation ofta en ganska enkel sak:
”Hej vad heter du?”
”Jag heter Lisa, vad heter du?”
”Jag heter Karin. Ska vi leka?”
Och sedan var den saken klar.
Men vuxenkommunikation är knepigare. Det beror på att vi har utvecklat mer sofistikerade kommunikationsformer, vi har större ansvar och vi behöver ha en större medvetenhet om hur vi lyssnar, vad vi säger och varför vi gör det.
Den här medvetenheten blir extra viktig när det kommer till kritik- och konfliktsituationer.
Här är några punkter att vara medveten om:
- Vem bestämmer?
Kritik handlar nästan alltid om att man vill att den andra ska ändra på sitt sätt att göra, säga eller vara. Men faktum är att varje människa bestämmer över sitt liv.
Du kan ha hur kloka argument och hur mycket kunskap som helst i ämnet – den andra har ändå rätt att bestämma över sig själv. Om du försöker pådyvla hur den andra borde leva sitt liv begår du ett integritetskränkande övertramp.
Barn har inte rätten att bestämma över sig själva fullt ut förrän de nått 18 års ålder, eftersom de behöver få mogna och samla erfarenheter i lugn och ro innan de axlar det fulla ansvaret för sig själva. Som förälder har du därför ett oerhört ansvar i hur du hanterar din makt över dem. Att inte få bestämma fullt ut över sig själv är plågsamt – oavsett om man är tre eller femton år.
- Vad vill du uppnå?
Att respektera att varje människa bestämmer över sig själv betyder naturligtvis inte att du därmed inte har något att säga till om. Tvärtom! Du har allt att säga till om – när det gäller dig själv. Om du har ett behov av att kritisera, är det antagligen något i din tillvaro som du inte är nöjd med och vill ändra på. Det kan vara allt ifrån en total omorganisation på jobbet till att du vill att maken ska säga god morgon när han kommer ut i köket på morgonen.
Det första du behöver göra, allra helst innan du öppnar munnen, är att bli på det klara med dig själv. Vad är det du vill uppnå? Ta exemplet med att du vill att maken ska säga god morgon. Varför vill du det? – För att det blir en mysig stämning och alla känner sig bekräftade då. Bra. Du vill ha en mysig stämning där alla känner sig bekräftade. Nu vet du vad du vill uppnå.
Vad kan du själv göra för att skapa det? Räcker det med att du själv säger god morgon till alla för att den mysiga stämningen ska infinna sig? Kanske konstaterar du att det gör det, och då har du löst problemet utan att behöva säga ett ord till någon. Eller så kommer du fram till att det inte känns trevligt om inte maken säger god morgon han också. Och då kommer vi till den svåra frågan: varför?
- Varför ska det vara på ditt vis?
Ditt sätt är säkert bra. Men det finns faktiskt andra sätt som också kan vara det.
Många gånger drivs vi omedvetet av ett kontrollbehov: vi vill att det ska vara på ett sätt som vi själva är vana vid eller uppvuxna med. När någon annan vill göra/vara på ett annat sätt blir vi obekväma eller rentav otrygga. Därför försöker vi få vår omgivning att bete sig på ett sätt som är välkänt för oss själva.
Men andra sätt behöver inte vara dåliga bara för att de inte stämmer överens med vad du är van vid. Om du ser att du drivs av kontrollbehov, föreslår jag att du utmanar dig själv att se hur det blir om den andra får göra på sitt sätt. Går världen under? Eller blir det rentav något bra med det?
- Hot och försvar
Säg att du nu ändå har kommit fram till att din kritik är befogad, det är inte ok att din man bara ramlar in i köket och ignorerar resten av familjen hela morgonen. Hur hanterar du det?
Kritik som kommunikationsmetod har en tendens att vara förbluffande kontraproduktiv. Den som blir kritiserad brukar välja mellan två sätt att bemöta kritiken: antingen går de till motattack och grälet är ett faktum, eller så mulnar de ihop, muttrar någonting och går undan. Den mysiga morgonstämningen lyser med sin frånvaro i båda fallen.
Att människor reagerar så här på kritik har rent överlevnadsmässiga grunder. När vi utsätts för hot reagerar vi instinktivt med sätt att skydda oss på. Slåss eller fly är en klassiker bland överlevnadsstrategierna. Den primitiva delen av vår hjärna uppfattar kritik som hot, något som kommer emot oss och som vi behöver värja oss från. Det leder till att vårt svar på kritiken också ofta blir primitivt.
Så om du vill ha den där mysiga morgonstämningen och ett god morgon från maken, behöver du alltså gå tillväga på ett annat sätt.
- Empatisk kommunikation
Till att börja med: se inte den andra personen som din motståndare. Ni står på samma sida, ni är i samma team. Du kan förstärka den känslan rent konkret genom att inte stå mitt emot varandra när ni pratar – ta den andra under armen och gå en promenad sida vid sida när ni ska prata i stället.
Berätta sedan vad det är du vill prata om: morgnarna. Men vänta med att tala om hur du vill ha det. Utforska i stället hur den andra mår och tänker på morgonen, hur vill han att morgnarna ska vara? Vad är viktigt för honom, hur funkar han?
När du har fått veta – och förstår hur han tänker – då kan du berätta om hur du funkar och vad du skulle vilja ha. Utgå ifrån hur du själv tänker och känner, och håll hela tiden i minnet att du inte har bestämmanderätt över hur han ska göra och vara.
Om du kommunicerar så här, har du goda chanser få höra ett ”god morgon!” från honom framöver.
Kram,
Karin
