Så kan du säga nej med gott samvete och ändå räcka till för andra.
Hej bästa du!
”Mamma, du måste hjälpa mig med den här läxan!” ”Var är makaronerna, köpte du inga makaroner när du var och handlade förut?” ”Farmor, du kan väl komma och barnvakta den här helgen?” ”Du mejlade väl kunden innan du gick från jobbet?”
Känner du igen dig? Folk som drar i dig från alla håll, uppgifter som måste utföras, saker som ska kommas ihåg. Tillvaron är fylld av människor du vill finnas och räcka till för.
Det är underbart att vara mitt uppe i livet, att ha många viktiga och roliga saker att göra, att betyda mycket för andra. Samtidigt är det en stor utmaning. Ingen av oss har fler än 24 timmar per dygn och tiden ska räcka till mycket.
Många av oss har fått höra att det är sunt att kunna säga nej – men hur lätt är det egentligen? För de flesta av oss är också uppfostrade till att det är fint att bry sig om andra, man är självisk om man bryr sig om sig själv.
Och för att röra till det ytterligare, så lever vi i ett samhälle som har blivit skrämmande egofixerat, det är me, me, me som gäller och medmänskligheten lyser med sin frånvaro. Borde vi inte lära oss att säga mer ja i stället då?
Nja. Till stor del handlar den här förvirringen om att vi inte riktigt förstått hur vi ska säga nej – och ja.
Att bry sig om andra är så klart en positiv egenskap, faktiskt är den till och med livsviktig. Vi människor klarar oss inte särskilt bra varken som familjer eller samhällen om vi inte samarbetar och hjälper varandra. Vi behöver stötta dem som inte kan ta hand om sig själva eller som har det svårt, inte bara för att vara snälla, utan för att kunna må bra som grupp. Ensam kan visserligen vara stark men tillsammans blir vi både starka och trygga. Medkänslan går på sparlåga på många håll i världen och vi kommer nog alla att må bättre när vi lyckas ändra på det.
Så vad är grejen, varför ska vi då lära oss att säga mer nej?
Inte på bekostnad av dig själv
Jag brukar jämföra med instruktionerna som kabinpersonalen ger vid flygstart. I händelse av syrefall i kabinen poppar det ned syrgasmasker. Och kabinpersonalen envisas med att påminna om att man ska sätta på sig sin egen först – och sedan hjälpa andra. Helt logiskt. För om man börjar med att kränga på ungarna syrgasmasker och sedan svimmar av själv, hur kul blir det? Ska man begära av barnen att de ska lyckas assistera en?
Den här liknelsen stämmer in på livet i stort. Du behöver må bra själv för att kunna ta hand om andra, annars håller du inte i längden. Jag har upplevt det själv och jag har sett det så många gånger i mitt arbete som terapeut: kärleksfulla, fantastiska människor som gett, jobbat och brytt sig, som varit starka år ut och år in, och som sedan till slut kraschar. Som sagt: Hur kul är det?
Det är underbart att du bryr dig om andra, att du tar hand om dina barn och gör ditt bästa på jobbet. Underbart och livsviktigt. Men: Gör det inte på bekostnad av dig själv.
För att må bra i längden är det några saker du behöver göra:
Ta reda på vad du behöver
Vad behövs för att du ska må bra i din vardag? Får du tillräckligt med egentid och socialt umgänge? Finns det plats för dina hobbies och tid att bara vara? Hinner du träna, äta och sova bra?
Förra månaden skrev jag om balans. I ett balanserat liv behöver tre delar finnas med:
- Ge ut – jobba, ägna tid åt andra, ta hand om familjen etc
- Fylla på – sådant som ger dig inspiration och styrka; träning, hobbies, goda samtal med vänner m.m.
- Återhämta – sömn, chill-tid, meditation (prova t.ex. min kurs i intuitiv meditation).
Hur ser din balans ut och hur skulle den behöva vara för att du ska må väl? Sätt dig en stund och fundera, skriv ned hur du vill ha det och vad du behöver ändra för att komma dit.
Våga vara inifrånstyrd
Svärmor vill att ni kommer på middag, tvättkorgen svämmar över av smutstvätt. Egentligen hade du tänkt laga en hälsosam middag men nu är klockan nästan halvsju och fötterna värker efter att ha gått i klackar hela dagen.
Tillvaron omkring oss är fylld av måsten och borden. Människor i vår närhet förväntar sig en massa och de flesta av oss är dessutom utrustade med en inre slavdrivare som tycker att vi borde orka och klara hur mycket som helst. Vi vill vara duktiga, få bekräftelse, räcka till.
Men nej. Det håller inte. Om vi försöker leva upp till alla förväntningar – både dem från andra och de vi har på oss själva – så blir vi för evigt otillräckliga. Ekvationen går inte ihop, för det finns alltid mer som borde göras, alltid fler du borde hjälpa, alltid smuliga köksbord och tandkrämsfläckar i handfatet.
Du behöver börja lyssna på en annan röst för att inte köra slut på dig: Du behöver lyssna på dig själv. Vad vill du? Vad har du lust med? Vad skulle du må bra av just nu? Det handlar inte om att abdikera på soffan med pralinasken i knäet (inte hela tiden i alla fall). Om du lyssnar på dig själv kommer du att märka att du faktiskt ibland har lust att ta hand om tvätten. Och då gör du det inte för att du borde, utan för att du vill.
I ett kommande inspirationsbrev kommer jag att prata mer om att vara inifrånstyrd, hur du kan göra för att höra dig själv tydligare och kunna stå emot de gamla mönstren av att vara duktig och till lags.
Sätt gränser
”Åh vad bra att du fortfarande är på kontoret, då kanske du hinner mejla ut mötesprotokollet innan du går hem för dagen?” Händer det att du svarar: ”Javisst, det fixar jag”, trots att du är tvärtrött och verkligen inte vill? Det här är definitivt ett säga nej-läge. Det är dags att börja sätta gränser.
Omgivningen tycker naturligtvis att det är toppen att du fixar allt. Det passar ungarna jättebra att du dukar undan deras middagstallrikar. Väninnan som behöver en papperskorg för allt sin negativitet tycker naturligtvis att det är förträffligt att du låter henne klaga en hel timme när ni träffas och fikar.
Vänta dig därför inte att omgivningen ska sätta gränser åt dig. Du behöver göra det. Du behöver våga säga: ”Nej. Jag har inte utrymme att lyssna på det här just nu. Vi kan väl prata om våra semesterplaner i stället?” Kräv av ungarna att de ska masa sig bort till diskmaskinen med sina middagstallrikar. Svara chefen: ”Nej jag kan inte stanna och göra utskicket nu i kväll. Om du inte har möjlighet att göra det själv nu, kan jag skicka ut det i morgon”.
Om du inte är van att sätta gränser kan det kännas obekvämt i början. En liten skrämd röst inom dig kan vara rädd för att andra ska bli sura eller besvikna. Och visst, ibland blir de det. Men världen går inte under och med tiden vänjer sig både du och din omgivning med att du säger nej ibland. Och faktiskt vinner alla på det. Andra vet att de kan be dig om hjälp utan att behöva oroa sig för att du ska ta åta dig för mycket. Och du själv slipper bära hela världen på dina axlar. Det är en enorm lättnad.
Kram!
Karin
