Hej blivande kritikmästare!
Kurar du ihop med en klump i magen vid skrivbordet när chefen påpekar att du misslyckats med presentationen på mötet?
Gläfser du tillbaka som en bandhund om sambon klagar på att du inte plockat ur diskmaskinen?
Att ta emot kritik är sällan varken lätt eller roligt; för egen del är det först på senare år som jag har börjat lära mig.
Egentligen är kritik något som vi ytterst sällan har anledning att ge någon annan, jag kommer att prata mer om hur du kan kommunicera utan kritik i nästa månads inspirationsbrev.
Men vi kan inte bestämma över vad andra ska säga och göra, och därför är det värdefullt med bra metoder för att bemöta och ta emot kritik.
Varför är det så hemskt att bli kritiserad?
Till stor del kommer det redan från vår barndoms överlevnadsinstinkt: vi vill höra till och vara med – att bli utesluten ur flocken kan vara lika med ensamhet (och, enligt vår primitiva reptilhjärna, även svält och död). De flesta av oss bär åtminstone på något hemskt minne av att ha blivit utfryst eller mobbad i skolan. Att göra rätt och passa in blir livsviktigt. Och det säger sig självt, att då bli kritiserad är något av det hemskaste som kan hända.
Vi drivs vanligtvis av de här behoven att passa in och göra rätt även i vuxen ålder. Om väninnan kritiserar dig för att du kommer för sent till fikaträffen är det lätt hänt att den där överlevnadsrädslan mullrar igång i magtrakten, trots att du förnuftsmässigt vet att hennes kritik inte innebär döden.
Dessutom kan kritik kännas som ett integritetskränkande påhopp; ”det är väl min ensak om jag vill börja packa till semestern två veckor innan vi ska åka?”
Kritik leder mycket ofta till missämja och gnissel i relationerna. Men det behöver inte vara så. Smidigast är såklart om den som kritiserar kan lägga av med det (du får be din chef och dina nära att läsa nästa inspirationsbrev ;-)). Men vi kan som sagt inte bestämma hur andra ska handla och uttrycka sig, och både du och relationen har mycket att vinna på att du kan ta emot kritik på ett sätt som skapar värde.
Här är några tips:
Blir du verkligen kritiserad?
Det är lätt att känna sig kritiserad även när man faktiskt inte blir det. Den andra kanske enbart försöker ge uttryck för vad han eller hon känner? Det kanske handlar om den andras upplevelse, inte nödvändigtvis någon kritik av dig eller något du gjort. Lägg undan försvarsartilleriet och lyssna i stället med empati på hur den andra mår.
Ta det inte personligt
En av de vanligaste svårigheterna när vi får kritik är att vi lätt tar den personligt. Om du har ställt bilen på handikapplatsen och sedan får skäll för det, så är det inte du som är dålig. Ditt agerande var kanske inte supersmart – men det är ingen kritik av den du är. Du är värdefull och fantastisk – och det förblir du även om du gör dumheter eller begår misstag.
Lyssna utan försvar
När vi får kritik är det som att vi spänner oss inombords. Vi formulerar försvar och motargument, eller så försöker vi stänga den andras ord ute. Den första varianten leder ofta till gräl och pajkastning, den andra gör att vi kan må dåligt i timmar och dagar efteråt. Men det finns ett annat sätt.
Nästa gång du får kritik, prova att förbli neutral. Var lite som en forskare, observera sakligt och lyssna efter om det finns något av värde i det den andra personen säger. Naturligtvis väcker det känslor att bli kritiserad, men prova att hålla dem åt sidan (och ta hand om dem senare). Utgå ifrån att det den andra säger kan innehålla något som du kan ha användning för.
Ett knep kan vara att tänka att det är en annan person som blir kritiserad, att det inte gäller dig personligen. Då blir det lättare att uppfatta om den som kritiserar har något av värde att komma med eller om det bara är klag och gnäll.
Skilj på sak och känsla
Det är vanligt att den som kritiserar är upprörd eller arg. Det som gärna händer är att vi både lyssnar och svarar på den andras känslouttryck. Vi tappar vad det är de försöker säga, och då är grälet ofta ett faktum.
Det är en konst att inte gå igång på den andras känslor, men det är definitivt en konst värd att lära sig. Lyssna bortom den andras ilska eller upprördhet, ställ sakliga frågor så att du kan förstå vad det handlar om i sak. Håll dina egna känslor i kärleksfulla tyglar; du måste inte bli upprörd bara för att den andra är det.
Att sålla fram det som är av värde när någon står och skäller på en är lite som att vaska guld i Klondyke. Det är en himla massa sand. Men rätt vad det är får man fatt i ett guldkorn!
Landa först, svara sen
Det är få som inte reagerar känslomässigt när de får kritik och poängen är absolut inte att du ska försöka vara känslolös. Men en sak i taget.
Håll tillbaka dina känslor och försvar tills du är på det klara med vad den andra verkligen vill ha sagt. Ge dig själv sedan tid att landa i dina känslor och tankar. Formulera inför dig själv vad du tänker och känner.
Sätt sedan ord på det. Besvara sakfrågan. Tala om ifall – och isåfall vad – du tar till dig av kritiken och vill ändra på. Berätta även om – och isåfall varför – du inte anser kritiken vara berättigad.
Och slutligen, berätta vad du känner, hur kritiken fick dig att må. Försök att göra det utan att anklaga, förklara bara hur det kändes för dig.
Om den andra ändå går i försvar, kan du bara observera och hålla i minnet: det är lätt att känna sig kritiserad även när man faktiskt inte blir det.
Kram,
Karin
