Hej finaste du!
När min son var liten älskade han att bygga. Han byggde med lego, med kaplastavar, han byggde brio-tågbanor.
Men favoriten under en tid var flexitrax. Det var något slags besynnerlig kombination av batteridriven bilbana och dinosaurielandskap. Jag förstod aldrig riktigt grejen, hur det här med dinosaurier och bilar hängde ihop – men det gjorde min son.
Vi har precis gått in i december nu. Vintermånad, den mörkaste tiden på året. Julmånad.
Vi förväntas älska julen, men det är inte alla som gillar den. Konstig mat, shoppinghysteri och krav på att fara runt till en massa släktingar faller inte alla i smaken.
Och för många är det här en psykiskt påfrestande tid. Bilden av julen som den lyckliga familjesammankomsten blir betungande för många som firar ensamma (trots att det numera är mycket vanligt att man firar jul på egen hand). Jag träffade en bekant igår som berättade att han stänger av mobilen över julhelgen, för att slippa se att ingen hör av sig. Sedan handlar det bara om att få dagarna att gå.
Och för väldigt många är den här tiden på året oerhört stressig; förutom allt det vanliga som ska hinnas med, är det adventsglöggar och julbord, lussebak och julspel i skolan. Och så ska själva julen förberedas så klart. Mat ska lagas, det ska pyntas och julklapparna ska inhandlas. Man försöker beta av så mycket som möjligt varje dag, men ändå är det som om att-göra-listan bara växer.
Allvarligt talat, det är inte kul. Vare sig att fara runt som ett skållat troll och försöka få så mycket gjort som möjligt – eller att bedöva sig på olika sätt för att få dagarna att gå. Det behöver inte vara på något av de sätten.
Min son tyckte mycket om julen när han var barn. Särskilt det år när han fick en stor flexitraxbana i julklapp. Han började bygga med den så fort han öppnat paketet och sedan var han helt absorberad av den i flera dagar. Han hade fullt fokus och närvaro i sitt skapande, och han var lycklig.
Jag har ett citat som jag påminner mig själv om varje morgon.
”Today is a gift. That is why it’s called the present.”
Det går att ändra förhållningssätt till vardagen.
I stället för att fokusera på allt som måste bli gjort och klaras av under dagen – se dagen som en present. Varje morgon du vaknar har du fått en ny gåva, en hel dag. Och där på morgonen kan du inte riktigt veta vad dagens present innehåller. Det är ett spännande paket som du får utforska. Och förutom att den är förunderlig och fylld av överraskningar, får du dessutom vara medskapare. Precis som min son med flexitraxbanan. Du får hitta på, du får göra på ditt vis. Du får sätta din prägel och färg på dagen. Det är hur kul som helst.
När min son byggde sin bilbana, var han som sagt fullkomligt absorberad och närvarande. Vi människor har den fantastiska förmågan att kunna vara det. Vi kan använda den, ta oss an varje dag med närvaro och entusiasm.
Låter det präktigt? Lättare sagt än gjort kanske, när diskmaskinen just har gått sönder och lillebror med familj ska komma på middag?
Jag håller med, enkelt är det inte. Vi har lärt oss ett sätt att vara, att förhålla oss. Många av oss har utvecklat ett sätt att använda vår tid och energi till det yttersta, för att få så mycket som möjligt gjort. Att se varje dag som en spännande present är kanske inte något du är van vid. Men du kan bli det!
Jag påminner mig som sagt varje morgon. Jag bestämmer mig för att ta emot dagen som en present, vad den än må innehålla. Sakta men säkert blir det mitt naturliga förhållningssätt.
Today is a gift, that is why it’s called the present.
Kram!
Karin
