Hej finaste du,
Jag hoppas du fått en god början på året.
Vad säger vi till varandra? Vad hör vi? Varför blir det så ofta fel och fnurror på tråden? Kommunikation är något av det mest spännande jag vet.
Och hur bra vi än är på att kommunicera, kan vi alltid fortsätta utvecklas. Jag anlitas ibland som kommunikationskonsult så jag borde ju kunna det här – men ack nej. Jag kan ibland ramla ned i avgrundsdjupa kommunikationssvårigheter, som när väninnan blev ledsen och trodde att jag inte ville ses när jag bara försökte vara taktfull och inte tränga mig på. Vi blir aldrig fullärda, men vi kan alltid bli bättre. Bättre på att uttrycka det vi faktiskt vill ha sagt, bättre på att förstå vad andra menar. Bättre på att höra det som inte sägs.
Och det finns hur mycket bra saker som helst med att kunna kommunicera väl. Vi skapar harmoni för oss själva och omgivningen, vi kan förverkliga våra drömmar, vi får relationer som fungerar och vi kan få en inblick i hur det är att vara en annan människa. Livet blir större, roligare och mer fyllt av kärlek. Det är inte kattskit! 😃
Jag har pratat om kommunikation i några av mina tidigare brev också, om att kunna kommunicera utan kritik och om att lyssna.
Men det finns en annan kommunikationsbit som ofta blir bortglömd. Och det är egentligen förbluffande, för det här handlar om en av kommunikationens absolut viktigaste och mest kraftfulla delar: Konsten att ställa frågor.
Många frågor
Vi har användning för frågor i många olika sammanhang. Om vi vill lära oss något nytt är det bra att fråga. Om du är osäker på hur något ska göras är det toppen att kunna fråga någon. Om du vill ha information, hitta till närmaste toalett, ta reda på hur långt ett ljusår är, få veta vad den där supersnygga tröjan kostar, vad Pangea är för något eller vad brorsan har för skostorlek – då är det bra att fråga.
Men frågornas allra viktigaste funktion är kanske ändå att vara relationsbyggare. Vi människor behöver kunna interagera och förstå varandra för att kunna fungera bra ihop och det gäller lika mycket i den lilla familjeflocken som i det stora samhället. Och ska vi förstå varandra är det – japp! du har redan listat ut det – bra att fråga.
Vad sa du?
Att förstå en annan människa låter kanske inte så märkvärdigt. Man är väl som folk är mest? Men nej, det stämmer inte riktigt. För inom varje människa pågår ett helt universum. Varje människa har sin unika uppsättning erfarenheter, tankar och känslor. Alla har dragit sina egna slutsatser och utvecklat sina egna livsmönster och upplevelser. Varje människa är unik och olik alla andra (även om så klart de allra flesta är överens om att surströmming är äckligt. Eller?)
Och nästan alla människor mår bra av att få berätta. Att förklara vem man är, berätta vad man känner och tycker och att få bolla och bearbeta sådant man varit med om kan göra underverk för vårt välbefinnande och hjälper oss att utvecklas.
Men för att vi ska kunna berätta behöver det finnas någon som lyssnar, en värdig mottagare. För det går inte med vilken mottagare som helst. Vi sitter sällan och berättar om vårt privatliv rakt ut till alla på bussen, även om de andra passagerarna säkert skulle lyssna med öronen på skaft. Nej det krävs en hel del för att bli en värdig mottagare.
Det första som krävs är så klart förtroende. När man berättar öppnar man sig och gör sig sårbar. Man behöver veta att det landar hos någon som kan bevara hemligheter och som inte kommer att använda det emot en.
Det andra som behövs är att den man berättar för har förmågan att lyssna. Det funkar inte med någon som ständigt ska avbryta och börja berätta om sina egna saker.
Och den tredje saken som behövs är intresse. Det är här frågorna kommer in. För genom att ställa frågor visar vi att vi är intresserade. Genom att fråga hjälper vi den som berättar att kunna öppna sig mer, reflektera, tänka vidare. Det är stort, det är så vi utvecklas och kan komma till nya insikter.
Att ställa frågor är alltså en total win-win grej. Du får lära dig om en annan människa, den som berättar känner sig bekräftad och får chans att utvecklas, och er relation kan fördjupas och bli ännu bättre. Hur bra som helst alltihop!
Men att ställa frågor är en konst. Här är några saker att tänka på:
Fråga utan att döma
Var som en neutral forskare! Ställ frågor utan att lägga in dina egna värderingar eller åsikter. Om den som berättar känner sig dömd eller kritiserad finns risken att han eller hon tystnar.
Fråga för att lyssna, på riktigt
När du frågar, var beredd på att lyssna. Ge berättarutrymmet till den andra. Det kan hända att du själv kommer på en massa intressanta saker som du vill berätta medan du lyssnar på den andra, men håll det för dig själv tills vidare. Håll kvar fokus på vad den andra säger i stället för att börja tänka på vad du själv har varit med om. Tids nog blir det din tur – och om den andra då inte börjar fråga dig saker: säg till att det är du som behöver berättarplats nu.
Ställ frågor som leder vidare
Den första frågan kan vara enkel. ”Hur mår du?” eller ”Hur hade du det igår?” känns ofta lätt att fråga. Men för att komma djupare i samtalet kan du behöva ställa frågor som leder vidare. ”Hur kändes det när han sa så?”, ”Vad tänkte du när det hände?” ”Vad ser du för lösningar på ditt problem?” ”Vad behöver du för att kunna hantera den här situationen?” är exempel på sådana frågor. Det är helt fantastiskt vad den sortens frågor kan öppna upp för.
Experimentera gärna med frågor och se vad som händer med dina relationer, både på jobbet och hemma. Frågor ställda med genuint intresse kan skapa underverk.
Vad får du för resultat när du ställer frågor? Skriv gärna till mig och berätta!
Varm vinterkram,
Karin
